– Politiker har i alla tider använt sig av lögnen för att dölja obekväma sanningar. Men förr kunde demokratier hantera det genom att medier granskade makten och avslöjade lögnerna. Och när de skedde trodde människorna på avslöjandena och fördömde lögnaren.

Det här är nu satt ur spel, då många får sin information från alternativa källor istället för redaktionella medier med faktakoll och ansvariga utgivare. 
– Många nås inte ens av faktakontroller, bruset är så stort. Och de som gör det viftar ofta bort det som en produkt av ”folkets fiender”. Även om man förstår att det är en lögn, tycker man ofta att det är okej, så länge det är den egna sidan som ljuger. Det händer i ett polariserat samhälle, säger hon.

Vi träffar Åsa tillsammans med Clara Olsson, förbundsordförande för Svenska kyrkans unga, för att samtala om hoten mot demokratin – och hur vi alla kan hjälpas åt att skydda den. 
– Demokratin behöver erövras av varje generation. Det vi tar för givet idag kan vara borta imorgon, säger Åsa.

Ja, många av oss har tagit demokratin för självklar, en grundstomme i vårt svenska samhälle. 
Länge gick det också framåt för de liberala demokratierna, men sedan några år tillbaka har utvecklingen vänt. Mer än dubbelt så många länder rör sig nu i en autokratisk riktning (autokrati = envälde) jämfört med de som går mot ökad demokrati. Och 71 procent av världens befolkning lever i en autokrati visar den senaste demokratirapporten från V-dem institutet vid Göteborgs universitet. 
– Och det är inte bara nya demokratier som Ungern som tycks sköra, utan även väletablerade undermineras – som USA nu när Trump är tillbaka på presidentposten, säger Åsa.

Men spelar det någon roll? Ja, det spelar enorm roll och vi måste prata mer om varför demokratin är viktig innan den nedmonteras, uppmanade Åsa och Mårten Wikforss för något år sedan i boken ”Därför demokrati.”  
– Det finns en minnesförlust eftersom den generation som minns diktaturens fasor, alltså min föräldrageneration, håller på att dö ut. Just mina föräldrar hade turen att bo i Sverige, men de såg ändå vad fascismen gör med människor och länder, och förde kunskapen vidare till sina barn. Men andra världskriget är länge sedan nu och idag kan många ungdomar inte riktigt svara på varför fascism är så farligt, säger Åsa. 
– Vi unga växer också upp i en tid då det finns många saker att oroa sig för, som klimatförändringar, krig och ekonomisk utsatthet. Och man orkar inte att oroa sig för allt, utan ser till sin egen personliga trygghet först, säger Clara. 
– Ja, och där ser auktoritära krafter sin chans. Otrygghet och rädsla är känslor de här krafterna göds av. Därför vill de gärna förstärka intrycket av otrygghet för att sedan kunna säga ”vi lovar ta i med hårdhandskarna, det är bara vi som kan fixa det här”, säger Åsa.

Så vad ser ni då som demokratins främsta fördelar? 
– Demokratin inger hopp, den är en möjlighet för människor att få tänka på och jobba för en bättre framtid, säger Åsa. 

Hon menar att också kyrkan kan spela en viktig roll i att kanalisera det hoppet. I en värld där människor allt oftare möts av budskapet att det inte finns något kvar att kämpa för, säger kyrkan: Det gör det visst!
– Det knyter an till en av demokratins grundläggande idéer, insikten ”vi kan ha fel.” När det inte blir bra kan vi i en demokrati ändra kurs. Politiker som inte gör bra ifrån sig röstar vi bort. Det finns ett ansvarsutkrävande. Och det hänger såklart samman med hoppet om ett bättre samhälle, säger Åsa. 
Men framförallt, påtalar hon: Demokratier krigar inte med varandra och det har aldrig varit svältkatastrof i en demokrati. Folkhälsan förbättras liksom välstånd och jämställdhet, medan spädbarnsdödligheten sjunker. Och så vidare. 
– Demokratier är inte perfekta, men alternativet har genom historien medfört betydligt större lidande, säger Åsa. 

Men om demokratierna är så himla bäst, varför då denna tillbakagång? Vad hände? Självklart har många faktorer spelat in, men de populistiska och högerextrema partierna började växa sig starka kring 2010, ungefär samtidigt som de smarta telefonerna kom och sociala medier tog fart. Ett tag fanns det en stor optimism kring detta, det pratades om att det skulle leda till en demokratisering av kunskap, världen skulle bli öppnare och friare, men istället möjliggjorde det för en flodvåg av fejkade nyheter och lögner. Nu riskerar det bli ännu värre.
– Med AI är det inte bara lätt att massproducera fejkade bilder och nyheter, tekniken kan också användas för att övertyga via chattar. Och algoritmerna på plattformarna premierar det som får oss att stanna, vilket inte är den sansade sanningen, utan det sensationella som skapar rädsla och ilska. Demokratiskadliga aktörer har lärt sig utnyttja detta, säger Åsa.

Är ni unga rustade för det här? Ni som ändå vuxit upp med sociala medier. 
– Nja, i skolan får vi visserligen lära oss mycket om källkritik, men sättet man jobbar på gör att källkritik upplevs som tråkigt och jobbigt snarare än intressant, viktigt och relevant. Man förstår inte riktigt varför det är så viktigt även i vardagen, säger Clara.

Men en liten lögn här och där, bidrar det verkligen till att välta ett helt system? 
– Nej, men detta görs systematiskt för att skapa en alternativ världsbild. Som Rysslands eller SD:s trollfabriker som sprider så kallad svart propaganda anonymt. Det gör källkritik omöjlig, avsändaren behöver inte ta ansvar, och genom många olika konton skapas intrycket att budskapet kommer från flera, oberoende källor, vilket gör det lättare att tro på, säger Åsa. 
– För unga är humor och satir en viktig inkörsport. Och ofta avfärdar man saker som ”det var ju bara ett litet skämt” fast att man kanske framställer alla invandrare som kriminella och steg för steg förändrar folks åsikter, säger Clara.  

En annan sak som hänt är förstås Donald Trump, som utan att blinka ljuger för sitt folk och därmed mer låter mer som Rysslands och Kinas ledare – där lögn utmålas som sanning. 
– Att Trump blev omvald visar att vi lever i en ny tid. En lögnens tid, säger Åsa.

Vad kan vi som vill värna demokratin göra? Vad behövs? 
– Det är svårt, men försök vara källkritisk så att du inte för falska budskap vidare, säger Clara. 
– Ja, om du delar något vidare får du för sjutton gubbar vara säker på att det kommer från en pålitlig källa, det är ett ansvar vi alla har. Och bete dig väl. Vi behöver ett offentligt samtal som är öppet för olika infallsvinklar, fritt från hot och hat, så att olika grupper vill och vågar komma till tals, säger Åsa. 
– Jag återgår till tron och hoppet, det är viktigt att vi odlar hopp. Tron på att saker kan bli bättre ger drivkraft att förändra, säger Clara.

Om en vän, kollega eller granne tror på och sprider desinformation, vad kan jag göra då? 
– Om du vill nå fram kan du inte vara föraktfull (även om du känner förakt för åsikten). Du måste försöka skapa en dialog, visa respekt för personen som människa och sedan försöka vidga hens bild och kunskaper. Det är inget som görs i en handvändning utan är ett långsiktigt åtagande, säger Åsa.

Att delta i civilsamhället – och stärka det – är också en bra motståndshandling. Där civilsamhället exempelvis kan vara innebandyklubben, ett bildningsförbund, Svenska kyrkan, Naturskyddsföreningen, Svenska Freds… 
– Forskning visar att de länder som klarar av att skydda sig mot auktoriseringsprocesser har ett starkt civilsamhälle. Polen var för bara något år sedan inte längre en demokrati. De klarade läget bland annat tack vare sitt starka civilsamhälle, att människor engagerade sig – ett starkt civilsamhälle kan mobilisera många människor, säger Åsa. 
– Civilsamhället är också som ett demokratiskt mikrokosmos, där du får se hur demokratin fungerar från idé till handling. Många upplever att de saknar förmåga att påverka samhället eller att göra sin röst hörd, vilket får en att tvivla på demokratin. Men i din förening eller församling kan du se hur processen fungerar. Vi tar tillvara på allas tankar och åsikter för att kunna fatta bra beslut. Ja, du får träna demokrati i vardagen, säger Clara.  
– Och som sagt prata om detta, öka medvetenheten om demokratins värde och sårbarhet, så att fler vill engagera sig i frågan, säger Åsa.
 

Biskop Andreas Holmberg menar att vi måste sluta ta demokratin för given. 
Här hittar du artikeln, som passar fint ihop med denna >